Ansiktet utmärker som ingen annan del av kroppen en individ som sig själv: vi identifieras och känns igen på våra ansikten. I tänkandet om individualitet, integritet och det mellanmänskliga förstås ansiktet ofta som något grundläggande eller äkta. 1900-talsfilosofen Emmanuel Levinas grundade sin etik på principen att ett naket och försvarslöst ansikte först och främst säger oss en sak: ”döda mig inte”. Men också föreställningar om ansiktets autenticitet är historiskt formade, och måste förstås som sammanvävda med ansiktets tekniska, mediala och politiska historia. Ansikten har alltid bearbetats, avbildats och reproducerats och tillskrivits konfliktfyllda betydelser i sociala, politiska, religiösa och kulturella sammanhang. I vår samtid är deras betydelse i förändring på distinkta vis. Både teknologiska lösningar för digital ansiktsigenkänning och AI-genererade deepfakes har öppnat upp ett fält av omfattande övervakning och kapitalisering som ställer oss inför en räcka etiska och juridiska problem.
Med detta temanummer bjuder Arr in till ett gemensamt undersökande av ansiktets idé-, medie-, kultur- och rättshistoria mellan det individuella och det allmänna, det etiska och det politiska. Temat öppnar upp för en bred front av studier av de perioder, sammanhang och omständigheter genom vilka ansikten har kommit till uttryck och omförhandlats. Bidragsgivare kan till exempel ta sig för avbildning och minneskulturer: hur har olika kulturer bevarat ansikten och gjort dem läsbara för eftervärlden genom gravporträtt, dödsmasker och ikoner, och vad kan detta säga oss om förståelser av ansiktens teologiska, existentiella och politiska betydelser? Ansiktet och porträttets sociala och estetiska karaktär kan utforskas genom analyser av porträttkonst, kändisskap och offentlighet som, för att parafrasera John Berger, avmystifierar ansiktet och istället försöker frilägga specifika relationer mellan samtida seenden och det förflutnas bilder. Vi välkomnar också studier av de institutioner där ansikten har registrerats, standardiserats och arkiverats.
Fältet ligger därutöver öppet för reflektioner över ansiktet som säte för maniering, lek och iscensättning inom retorik och skådespelarkonst. ”Ditt anlet är en bok, där folk kan läsa sällsamma ting”, låter William Shakespeare Lady Macbeth rådge sin konspirerande make i Macbeth cirka 1600; ”För att bedraga världen, se ut som den, [...] likna harmlös blomma, var ormen under den.” Ansiktets och maskens roll i den politiska historien erbjuder många ingångar, såsom Machiavellis tankar om furstens spelade godhet, hovkulturens baler och maskerader, och de moderna aktivistiska och fascistiska rörelsernas maskeringar och avmaskeringar, till exempel Guy Fawkes-masken, Zapatisternas balaklavor i Mexiko under 1990-talet, Antifas ”black bloc”-strategi och den amerikanska ICE-myndighetens samtida utstyrsel.
Arr tar också gärna emot reflektioner och genealogier över identifikations- och kategoriseringspraktiker, från antika och medeltida fysiognomier, 1800-talets kompositporträtt och tankar om folktyper via mugshots och passfotografier till 2000-talets teknologier för ansiktsigenkänning. Genom vilka typologier och hierarkier har ansikten ordnats och värderats utifrån ras, kön, klass, funktionsförmåga eller andra kategorier? Rättshistoriska utforskningar av ansiktet som bevismedel, bildrätt och integritetsskydd, övervakning och gränskontroller är högrelevanta här. Temat inviterar även till bredare utforskningar av föreställningar om affekt, subjektivitet och kropp. Vilket är ansiktets roll i psykologiskt och pedagogiskt tänkande, och hur har till exempel uppfattningar om mimikförmåga styrt diskussioner om autism och empatisk förmåga? Vilka case-baserade historier kan tecknas över identitet, sårbarhet, värdighet och själviscensättning i ljus av åldrande eller trauma?
Vi välkomnar både vetenskapliga artiklar och essäer som belyser ansiktet i skärningspunkten mellan medier, teknologi, estetik, politik och makt.
Första utkast till artikel/essä sänds till redaktionen senast 8 mars 2027.